Citat E V s 389: som försvarade Tälje slott 1435 mot Erik Puke, men måste, sedan slottet börjat
brinna, överlämna det åt honom.
Född. [1] Död efter 1439. [2] |
Kristina Magnusdotter (Magnus Marinasons ätt).
Född. [1] Död efter 1439. [2] |
f Magnus Håkansson (Magnus Marinasons ätt). Född. [3] Död mellan 1399-03-21 och 1399-09-10. Riddare. |
ff Håkan Magnusson (Magnus Marinasons ätt). Född. [3] Död mellan 1343 och 1346. Riddare. |
fff Magnus Marinasson (Magnus Marinasons ätt). Född. [3] Riddare. |
ffm Kristina Birgersdotter (Hjorthorn, Birger Håkanssons ätt). Född. [3] Död efter 1331-06-16. |
|||
fm Birgitta Finvidsdotter (Frössviksätten). Född. [3] Död efter 1378. Abedissa. |
fmf Finvid Nilsson (Frössviksätten). Född. [3] Riddare, riksråd. |
||
fmm Kristina Magnusdotter (Folkungaättens oäkta gren). Född. [3] Död efter 1364-09-21. |
|||
m Margareta Lidinvardsdotter (Lidinvard Haraldssons ätt). Född. [3] Död efter 1399. |
mf Lidinvard Haraldsson (Lidinvard Haraldssons ätt). Född. [3] Död efter 1369. Riddare. |
mff Harald Håkansson (Lidinvard Haraldssons ätt). Född. [3] Död efter 1343. Riddare, riksråd. |
|
mm Katarina Magnusdotter (Bengt Bossons ätt). Född. [3] Död mellan 1369 och 1371. |
mmf Magnus Bengtsson (Bengt Bossons ätt). Född. [3] Död 1335. Riddare, riksråd. |
||
mmm Birgitta Knutsdotter (Lejonbjälke). Född. [3] |
Gift Riddare, riksråd. Född. [1] Död 1451.
Engelbrekt Engelbrektsson (ca 1390-1436) hade i ett segerrikt fälttåg erövrat det mesta av södra
Sverige. Han var på väg till Stockholm inför ett möte med riksrådet när han, den 27 april 1436,
övernattade på en holme i Hjälmaren nära den befästa sätesgården Göksholm, ägd av riksrådet
Bengt Stensson Natt och Dag. Där angreps och mördades han av den unge väpnaren Magnus
(Måns) Bengtsson Natt och Dag, son till Bengt Stensson. Fadern Bengt Stensson låg i konflikt med
Engelbrekt och inspirerade sonen till att mörda Engelbrekt. (Andra källor anger datum för mordet
till 3 eller 4 maj -men i den svenska almanackan är Engelbrekts namndag den 27 april).
Mordet på hövitsmannen Engelbrekt var visserligen ingen politiskt motiverad handling utan ett led i
en privat fejd, men det lömska dådet kom att få politiska följdverkningar i Sverige. För Engelbrekt
själv medförde lönnmordet en postum uppgradering av den art som helgon och martyrer får sig
till del: han blev en avgudad nationalhjälte, en frihetssymbol som har hållit sig fräsch in i modern
tid. Det var hans bisarra lycka att falla offer för en kallblodig mördares yxa just efter sina mest
lysande militära triumfer, befrielsen av Sverige.
Kort tid efter mordet tvingas mördaren Magnus Bengtsson och hans far fly till Ringstadaholm,
varefter han under en tid ägnade sig åt kaperi utanför Östergötlands kust. Vid Söderköpingsmötet
med riksrådet i oktober 1436 erhöll Magnus och fadern fri lejd i riket och därefter nämns Magnus
namn endast sporadiskt i de historiska dokumenten. Han anslöt sig till kung Erik på Gotland 1439,
återvände till Östergötland men tvingades snart fly på nytt.
Inte förrän 1443 kunde han slå sig till ro, och under resten av sitt liv skilde sig Magnus Bengtsson
inte från övriga svenska stormän. Omkring 1450 tog han säte i riksrådet, han blev lagman i Närke
1451, han gjorde godsaffärer och residerade på Göksholm.
Källor
1) Dick Harrison - Karl Knutsson
|
|
Johan Larssons anor
Framställd 2015-05-23 av Birger Bergenholtz med hjälp av Disgen version 8.2d.
Startsida.