|
Gift 1019 i Ryssland [1]
Ingegerd "heliga Anna av Novgorod" Olofsdotter.
Noteringar
Olof Skötkonungs dotter Ingegerd, som växte upp i Sigtuna, blev rysk storfurstinna och, efter sin
död,ortodoxt helgon. Ett märkligt levnadsöde i den svenska historien!
Sigtunas okända helgon
Den 10 februari 1050, dog nunnan Anna i Novgorod i Ryssland. Anna, som var i 50-årsåldern,
hade gått i kloster bara något år före sin död. Under nunnedoket dolde sig ingen mindre än
storfurstinnan Irina, Rysslands mäktigaste kvinna. Hennes egentliga namn var Ingegerd och hon
var dotter till kung Olof Skötkonung i Sigtuna.
Ingegerd föddes omkring år 1000. Var hon föddes vet vi inte säkert. Kungen och hans familj var
mycket på resande fot. Men eftersom det var i Sigtuna som Olof år 995 lät sätta igång
myntslagning, den första i Sverige, är det troligt att han tidvis skötte politik och förvaltning från
stadens kungsgård.
Under vikingatiden var det mycket vanligt att kungabarn skickades till släktingar för att uppfostras.
Ingegerds mor var en slavisk furstedotter som hette Estrid och Ingegerds bror Jakob växte upp
hos moderns familj vid södra Östersjökusten. Styvsystern Astrid skickades till en västgötahövding,
Egil. Men Ingegerd uppfostrades i föräldrahemmet, som således - åtminstone tidvis - låg i Sigtuna.
Inget är känt om hennes utbildning men präster och missionärer, som vistades hos kungen,
undervisade henne säkert i den kristna läran.
Kung Olof var en hetlevrad människa och det var hans fru också, enligt den isländske krönikören
Snorre Sturlasson. Det kan med andra ord ibland ha gått hetsigt till i kungsgården. Ingegerd, som
ska ha varit en mycket vacker flicka, tycks ha varit Olofs ögonsten. Hon var i alla fall inte rädd för
att säga var hon tyckte även om det var tvärtemot hennes fars uppfattning.
Att äktenskap blev politiskt fördelaktiga var för vikingatidens kungar lika viktigt som att de hade
framgång i krig. Ingegerd kom, när hon blev giftasvuxen, att dras in i detta maktspel. Först friade
Norges unge kung Olav Haraldsson, kallad "den digre", genom ombud till henne. Frieriet gjorde
Olof Skötkonung rasande. Ingegerds far och den norske kungen (den blivande Olav den helige)
var nämligen bittra fiender. Olof brukade föraktfullt kalla Olav för "tjockisen".
Norske Olavs frieri till Ingegerd var samtidigt ett fredsinitiativ. Men Olof Skötkonung ville inte höra
talas om någon försoning med Olav, hur varmt än Ingegerd talade för giftermålsplanerna. Det var
inte förrän Torgny Lagman och sveahövdingarna på tinget i Uppsala 15 februari 1018 hotat kung
Olof med att han skulle mista huvudet om han inte slöt fred med den norske kungen, som han
motvilligt gav med sig. Men något bröllop blev det aldrig, trots att den ivriga Ingegerd skickat
fästmannen en guldstickad kappa. Olof hindrade helt enkelt dottern från att resa till Norge.
Men Olof lurar sin blivande måg, som väntar på Ingegerd en hel sommar vid Kongahälla
(nuvarande Kungälv). Det dröjde inte länge innan sändebud från en ny friare dök upp. Det var
Jaroslav I, kievrysk furste i Novgorod (Holmgård på svenska) och kallad "den vise", som hörde av
sig. Olof Skötkonung blev mycket lättad och glad över detta giftermålsanbud.
Förhållandet till fadern var säkert frostigt efter affären med Olav, och för Ingegerd var det
knappast tal om att våga neka. Men hon ställde villkor: en svensk hövding, jarl Ragnvald, skulle
följa med henne österut och hon ville också ha landskapet Ladoga som brudgåva och personlig
förläning. Fadern, och Jaroslavs ambassadörer, accepterade. Halvsystern Astrid fick istället bli
ersättare för den utlovade Ingegerd och giftes bort med kung Olav i Norge.
Ingegerd hade ännu inte fyllt 20 år när hon blev rysk furstinna. Hon tycks ha fått det ganska bra
där borta i landet Rus; landet är kristnat och har livliga förbindelser med både de nordiska länderna
och det övriga Europa. Jordbruk, hantverk och handel är inne i en blomstringsperiod, det finns
flera stora städer med Kiev som huvudsäte. Med sin viljestyrka och sin näsa för maktspel framstår
hon i källorna som en viktig rådgivare till sin ca 25 år äldre man, på flera ställen rentav som den
dominerande av de två. Hon lyckades, enligt en isländsk källa, till exempel en gång att stifta fred
mellan Jaroslav och en av hans bröder, just när deras arméer skulle gå lös på varandra. Därmed
ger hon också skäl för sitt nya ryska namn Irina, som betyder "fred".
År 1035 hade Jaroslav lyckat besegra och manövrera ut alla medtävlare om makten i Ryssland
och han och Ingegerd kunde för gott flytta till huvudstaden, Kiev. Därmed inleddes det ryska
rikets första guldålder. Storfursten byggde en helt ny stadsdel, omgiven av flera kilometer lång,
elva meter hög vall. Tre portar ledde in dit: den förnämsta kallades Gyllene porten. Det var
kejsarstaden, Konstantinopel, som var förebilden och Jaroslav öppnade Kiev och övriga Ryssland
för grekiska präster, arkitekter, konstnärer och hantverkare.
Sofiakatedralen står ännu kvar och är byggnadsmonumentet framför andra i Kiev från denna
epok. Den domineras av de festliga, gyllene lökkupolerna. Därinne skiftar färgerna dunkelt och
trolskt över totalt omkring 5000 kvm bilder med både kyrkliga och världsliga motiv. I putsen på
kyrkans väggar går ännu att urskilja vissa av de målningar, som gjordes när byggnaden var ny.
Bland dem finns också bilder av barnen i furstefamiljen. Också Jaroslav och Ingegerd målades av i
kyrkan, men de bilderna är tyvärr försvunna. Väggen där dessa målningar fanns revs på 1600-
talet.
Sju söner och tre döttrar är kända från Jaroslavs och Ingegerds äktenskap. Sönerna hette Ilja,
Vladimir, Zjaslav, Svjatoslav, Vsevolod, Igor och Vjatjeslav. Av döttrarna blev en, Elisabet, gift med
alla tiders kanske största norska viking, Harald hårdråde, en gammal vapenbroder till Jaroslav. En
andra dotter, Anastasia, gifte sig med Ungerns blivande kung Andreas. Den tredje dottern, Anna,
gifte sig med Henrik I av Frankrike, en av de första i den så kallade kapetingska ätten. När Anna
kom från Kiev till Frankrike väckte hon sensation genom sin bildning, hon kunde nämligen läsa och
skriva, det kunde inte de andra kvinnorna vid det franska hovet.
Ättlingar till kapetingerna regerar än i dag i Europa. Kung Juan Carlos i Spanien är, om man räknar
på detta sätt, en av Ingegerds sentida ättlingar liksom storfursten Jean av Bourbon-Parma,
Luxemburgs nuvarande regent och Otto von Habsburg.
Ingegerds äktenskap med Jaroslav varade i 30 år. Men sin ungdomskärlek, norrmannen Olav
Haraldsson, glömde hon aldrig. När det blivande norska nationalhelgonet 1028 drevs på flykten
från hemlandet fann han en fristad i Novgorod. Nu fick han också träffa Ingegerd. "Hon och Olav
älskade varandra i hemlighet", om man får tro en isländsk källa, Emunds saga.
Ingegerd tog också till sig Olavs son Magnus som fosterbarn, för när Olav återvände till Norge -
han skulle komma att stupa vid slaget vid Stiklastad - stannade pojken hos Ingegerd. Så
småningom blev Magnus Olavsson ("den gode") kung av Norge, han med. Enligt ortodoxa källor
ägnade sig Ingegerd (hennes ryska namn var Irina) intensivt åt kyrkan och det religiösa livet. Hon
instiftade ett nunnekloster och lät, mot slutet av sitt liv, själv viga sig till nunna enligt den
strängaste ordningen och fick då namnet Anna. "Hon visade därmed sin djupa fromhet och sin
sant kristna ödmjukhet", heter det. En rysk 1800-talskälla slår fast: "Anna (Ingegerd) var det
första exemplet på att storfurstliga personer blev heliga genom att gå i kloster. Denna sedvana,
som hämtats från grekiska härskare, började i Ryssland på 1000-talet och fortsatte oavbrutet
nästan till 1600-talet".
Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Det är en
massiv, nästan två och halv meter stor pjäs i grå marmor. Sovjetiska forskare öppnade
sarkofagen 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av nordisk typ,
massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en
"genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av
genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade.
Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång.
Ingegerd firas enligt den ryska kyrkokalendern som helgon den 10 februari och 4 oktober. 10
februari är hennes egen dödsdag och 4 oktober är sonen Vladimirs dödsdag. Vladimir lät bygga
Sofiakatedralen i Novgorod, en mindre variant av Sofiakatedralen i Kiev. 4 oktober var på
medeltiden stor högtidsdag i Novgorod och alla de ledande kyrkliga dignitärerna var skyldiga att
infinna sig till mässorna. Självaste tsar Ivan ("den förskräcklige") beslutade 1556 att gudstjänster
och allmänna själamässor skulle hållas över Ingegerd och Vladimir "så länge världen består".
Efter det kommunistiska sammanbrottet i Ryssland har kyrksamheten där fått ett nytt liv liksom
sökandet efter nationens andliga rötter. Också helgonet Ingegerd har "nyupptäckts". Ett av
många bevis på detta är att det ryska statliga filminstitutet 1996 spelade in en film om hennes liv.
Filmteamet var också i Sverige och filmade här bland annat i Eskilstuna, vid Husaby källa och i
Sigtuna.
Ingegerd från Sigtuna kan anses vara Sveriges första helgon. Att Ingegerd inte blev ett
kanoniserat helgon beror helt enkelt på att den bysantiska kyrkan inte tillämpade
kanoniseringsformen. Sankta Annas reliker har delats, vilket är ovanligt, mellan Ryssland, Ukraina
och Sverige. Den svenska delen av relikerna kom till Sverige 2009 och flyttas mellan de svenska
ortodoxa församlingarna.
Som andlig gestalt lever Ingegerd fortfarande inte bara i Ryssland, utan också i Sverige. I
Eskilstuna finns sedan 1968 en svensk-ortodox församling som bär S:t Annas namn och där
Ingegerd vördas. Inom denna svenska ortodoxi betecknas Ingegerd till och med som Sveriges
skyddshelgon.
------------------------------------------------------------------------------------
Lästips:
Mäktig mans kvinna - en roman om storfurstinnan Ingegerd
Catharina Ingelman-Sundberg.
Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter - ett kvinnoöde från vikingatiden
Rune Edberg, Sigtuna museers skriftserie
Kampen om bygdemakten - Mats Lejdeby
Källor
1) Mats Lejdeby - Kampen om bygdemakten
Storfurstinna i Kiev (Gårdarike), nunna och Sveriges första helgon..
Född omkring 1000 i Sigtuna (AB). [1]
Död 1050-02-10 i Ryssland .
Svjatoslav av Kiev (Ryssland).
Född 1027. [1]
Död 1076.
Elisabet (Ellisiv) av Kiev (Ryssland).
Noteringar
Elisabet var dotter till Jaroslav "den store" och Ingegerd Olofsdotter, heliga Anna av Novgorod.
Född. [1]
|
|
