Gift [1]
Harald I Blåtand av Danmark (Gormsson).
Noteringar
Harald Blåtand enade landet till ett rike Danmark, han införde kristendomen och erövrade Norge.
Harald lät c:a år 965 omvända sig till kristendomen och döptes.
Efter dopet flyttade Harald faderns lik till en nybyggd kyrka (placerad mellan de båda högarna i
Jelling), där Gorm lades till sista vilan under golvet. Fadern blev därmed postumt döpt. Harald lät
resa en runsten i Jelling med texten: "Kung Harald lät göra dessa kummel över Gorm sin fader och
Tyra sin moder. Den Harald som åt sig vann hela Danmark och Norge och gjorde danerna
kristna".
Harald förde krig mot den tysk-romerska stormakten i söder. Tyskarna ockuperade Danevirke,
Hedeby och Söderjylland. År 983 återtog Harald Söderjylland. Till slut fördrevs dock Harald av sin
egen son, Sven, och tog sin tillflykt till en plats vid namn Jumne (Jomsborg), där han avled. Var
Jumne låg är omtvistad, en av tradition brukar platsen identifieras som handelsplatsen Wolin på ön
med samma namn, inte långt från Oders mynning. Harald blev dödligt sårad i ett sjöslag.
Gunhild var Harald Blåtands första fru och Cyrid hette hans andra fru.
Sonen Sven lät begrava fadern i en kyrka, troligen den nuvarande domkyrkan i Roskilde.
Källor
1) Danska kungahusets officiella hemsida - www.kongehuset.dk/
2) Dick Harrison & Kristina Svensson - Vikingaliv
Kung i Danmark c:a 958-c:a 987.
Född 910. [1]
Död 987 i Danmark (DK).
Begravd i Roskilde domkyrka, Roskilde, Danmark (DK).
Sven I Tveskägg av Danmark (Haraldsson).
Noteringar
Sven Tveskägg efterträdde sin far, Harald Blåtand, som kung i Danmark den 1 november 986.
Sven hade blivit döpt redan som liten med ingen mindre än den tyske kejsaren Otto som fadder.
Och fastän både han och hans far Harald Blåtand då blivit tvångsdöpta behöll Harald den kristna
tron under hela resten av sitt liv. Sven däremot återgick till hedendomen när han nått vuxen
ålder, säger Adam av Bremen, och gjorde dessutom uppror mot sin kristne far, som gjort sig
impopulär bland rikets hedniska stormän.
Sven Tveskägg hade länge funderat på England. Han hade angripit London redan 994 och visste,
vis av många danagälder, att en engelsk kung kunde klämma fram många vackra slantar. Varför
nöja sig med en del av dem? Varför inte bli kung av England själv och ta dem allihop? Dessutom
hade Sven vissa personliga aversioner mot den engelske kungen Ethelred.
Under Sven Tveskäggs ledning anföll en väldig vikingahär England år 994; i anfallet deltog också
den norske kungen Olav Tryggvason och det är inte otroligt att även den svenske kungen Olof
Skötkonung var med.
Det var Ethelred som anstiftade masslönnmorden på danskar 1002 och ett av offren var Svens
syster Gunnhild. På senare tid hade Svens jarl Torkel den höge skött hanteringen av
plundringstågen mot England, men nu hade Torkel övergått till kung Ethelreds tjänst. Alltså fick
Sven sköta detta själv. Han genomförde, som den duktige härförare han var, ett snabbt och klokt
fälttåg. Snart flydde Ethelred till sin svåger i Normandie.
Sven Tveskägg hade nått sitt mål och erövrat England, men när han hade alla dessa rikedomar
framför sina fötter, dog han den 3 februari år 1014. Han dog helt oväntat i sin säng. De äldsta
källorna säger ingenting om dödsorsaken, men både sagorna och engelska 1100-talskällor har
desto mer att förtälja; det var Edmund den helige som tog livet av Sven, berättar de, den kung i
Östangeln som på 800-talet led martyrdöden för Lodbrokssönernas pilar! Detta skulle vara
hämnden för att Sven hotat bränna ner den kyrka i Suffolk, där helige Edmunds reliker vilade och
pina prästerna på mer än ett sätt. Han hade dessutom till och med haft mage att fälla föraktfulla
ord om martyrkungen och - kanske allra värst - vågat påstå att denne inte alls var något helgon.
Sven Tveskägg var sannolikt initiativtagare till den stadsliknande bebyggelse år 990, som blev
staden Lund. Länge trodde man att det var Svens son, Knut den store, som grundade Lund
omkring 1020.
Källor
1) Alison Weir - Britainīs royal families
2) Dick Harrison & Kristina Svensson - Vikingaliv
Kung i Danmark ca 986-1014, kung i England 1013-1014.
Född omkring 960. [1]
Död 1014-02-03 i England (GB).
Begravd i Roskilde domkyrka, Roskilde, Danmark (DK).
|
|