|
Gift [1]
Sverker I dä (den gamle Kolsson).
Notiser
Sverker d. ä. "den gamle" Kolsson, död 1156, svensk kung; gift med Inge d. y:s änka, vilket
stärkte hans ställning i riket. Han utropades redan 1125 till kung av östgötarna och fem år senare
av svearna. Senare, 1134, blev han också erkänd av västgötarna efter Magnus Nilssons död vid
slaget i Foteviken 1134.
Sverker, som kom från Kaga i Östergötland och var troligen av storbondestam. Hans far skall ha
hetat Korn-Ubbe, Cornube eller Karnuka, ett så egendomligt namn att det "nästan måste vara
sant", som Erik Lönnroth sagt.
Sverker regerade efter dåtida mått länge. Ändå är hans regentgärning höljd i dunkel. Han gifte sig
med Ulvhild, en mycket förmögen dam, två gånger änka efter kungar i Sverige och Danmark.
Sverker och Ulvhild lät år 1143 bjuda in franska cisterciensermunkar till sitt gods i Östergötland.
Kungen donerade sin gård i Alvastra vid Ombergs fot till munkarna, där de genast satte igång att
bygga sin anläggning enligt senaste modell från Europa. Munkarna förlänades också flera gårdar
på Visingsö och lät där uppföra det så kallade hospitalet, ett slags härbärge för resande mellan
Västergötland och Östergötland. Ofta reste munkarna denna väg över Vättern för att besöka det
andra cistercienserklostret, som något senare grundades i Varnhem.
Sverker d ä gynnade således kristendomens utveckling i landet. Utöver klostret i Alvastra
grundades Nydala och Varnhem under hans tid. År 1152 kom det påvliga sändebudet Nicolaus av
Albano till Sverige för att organisera de kyrkliga angelägenheterna. Vid ett möte i Skänninge
infördes den påvliga skatten, "peterspenningen".
Sverker den äldre var det första offret i de strider om tronen, som nu skulle utbryta. Vid en
slädfärd till julottan på juldagen 1156 i Västra Tollstads kyrka nära Alvastra blev han överfallen och
mördad, enligt traditionen av sin egen körsven (stalldräng). Invid Alvastra kloster uppfördes ett
kapell till hans minne.
Vem som var den verklige anstiftaren till dådet är osäkert, kanske var det iscensatt av den
konkurrerande Erikska ätten. Kanske var det den danske prinsen Magnus Henriksson, som genom
släktskap med tidigare svenska kungar ansåg sig ha rätt till tronen. En annan trolig kandidat var en
mycket rik storman i Västergötland, Erik Jedvardsson (Erik den Helige).
Sverker d. ä. var stamfar för Sverkerska ätten.
Källor
1) Lars O. Lagerqvist - Sveriges regenter - från forntid till nutid
2) Gunnar Hedin - Sveriges kungar och drottningar under 1000 år
Kung i Sverige ca 1130-1156.
Född omkring 1100. [1]
Död 1156-12-25 i Alvastra, Västra Tollstad (E).
Karl VII Sverkersson (Sverkerska ätten).
Noteringar
Karl Sverkersson, c:a 1130-1167, kung c:a 1161-1167. Han är den första kände av våra kungar
som bar titeln »svears och götars konung«.
Karl Sverkersson var son till Sverker d.ä. Karl var gift med Kristina Stigsdotter, dottern till en
storman i Skåne.
Från Karls regering härstammar de äldsta bevarade skrivna urkunderna i Sverige, en av dem
försedd med kungens sigill. Under sina år som Sveriges kung vistades Karl mest på Visingsö. Han
avslutade faderns byggnadsprojekt på ön, borgen vid Näs och kyrkorna Ströja och Kumlaby.
Idag finns delar av Ströja kyrka kvar - det är det mäktiga tornet som är en del av nuvarande
Brahekyrkan. Ströja kyrka byggdes för att vara en kunglig helgedom.
Enligt ryska källor drog kung Karl i stid mot Novgorod 1164.
År 1161 dödade Karl den danske prinsen Magnus Henriksson och valdes till kung. Tidigare hade
han haft en stark ställning i Götaland, vilken med tiden blev osäker.
Men trots att Karl Sverkersson garderat sig så noggrannt på sin väl skyddade borg vid Näs på
Visingsös södra udde, gick han inte säker på sin ö.
Efter skärtorsdagsmässan i Ströja kyrka på Visingsö, i april 1167, mördades Karl i Stigby på väg
hem till sin borg vid Näs. Han höggs ner av en nygammal konkurrent om tronen, nämligen Knut
Eriksson, son till Erik "den helige" Jedvardsson. Knut hade oförmärkt lyckats ta sig över till
Visingsö. Mordet ägde rum i Stigby, inte långt från borgen Näs, och fortfarande står en ek
planterad på platsen som ett minne av händelsen.
Under Karls regering blev Uppsala ärkestift och den engelske cisterciensermunken Stefan från
Alvastra blev landets förste ärkebiskop. Stefan var engelsman och en av de första
cisterciensermunkarna, som kommit till Alvastra. En delegation från Sverige hade rest till påven för
att anhålla om att en ärkebiskop skulle invigas över götar och svear. Det splittrade riket skulle få en
enda ledare för sin kyrka, utnämnd att samla alla stift i Svealand och Götaland under sig. Beslutet
togs av påven Alexander III och i staden Sens i Frankrike invigdes Stefan söndagen den 5 augusti
1164 till Sveriges förste ärkebiskop - invigningen förrättades av Danmarks ärkebiskop Eskil. Detta
enande av den kyrkliga organisationen 1164 lade grunden till skapandet av riksenheten Sverige.
Källor
1) Gunnar Hedin - Sveriges kungar och drottningar under 1000 år
2) Dick Harrison - Gud vill det - Nordiska korsfarare under medeltiden
3) Maja Hagerman - Spåren av kungens män
Kung i Sverige 1161-1167.
Född 1135. [1]
Död 1167-04-12 i Visingsö (F).
Sune Sijk (Sverkersson).
Notiser
Två av den tidigare kungens, Karl Sverkersson, bröder lyckades den hårdföre Knut Eriksson under
sin levnad uppspåra och mörda, medan en tredje bror, hertig Sune, lyckades undkomma via
Danmark till Polen. Där antog Sune efternamnet Sijk - sannolikt för att fortsättningsvis slippa
förknippas med sina Sverkerska släktingars blodbesudlade namn. Kanske också skrämd av faderns
och brödernas samt även sina Erikska ättemotståndares respektive hastiga, bråda död...
Hertig Sune Sijk gifte sig efter ett antal år med en polsk ädlings dotter, men återvände till sitt
fädernesland först efter kung Knuts död, då ju en ny regent av Sverkerska ätten, brorsonen
Sverker d.y., satt på hemlandets tron. Med sig vid återflytten hade Sune Sijk inte bara hustrun
utan också en dotter vid namn Ingrid Ylva. Familjen bosatte sig på de lantegendomar i
Alvastratrakten, vilka hertig Sune ärvt efter sin far, kung Sverker d.ä. Småningom uppvaktades
hertig Sunes dotter, Ingrid Ylva, av den unge ädlingen Magnus Minnesköld av den s.k.
Folkungaätten.
Hertig Sune föddes omkring 1150 (en annan källa anger 1132). Den fredlige hertig Sune dog efter
ett långt liv sotdöden ca 1220. I likhet med sin mördade bror, kung Karl Sverkersson, donerade
Sune under livstiden jordegendomar till nunneklostret i Vreta och till munkklostret i Alvastra -
brodern Karl först och mest, nämligen redan år 1162.
Uppgifterna om Sune Sijk är osäker; hans existens ifrågasätts av sakkunniga medeltidsforskare. En
grav med Sune Sijks namn finns i Vreta klosterkyrka, men gravstenen är inte samtida.
Hertig.
Född omkring 1148. [1]
Död omkring 1220.
|
|